Sitter och tänker på hur man ibland kan må toppen och ibland botten. Ibland kan man vara så sjukt nära en person  och ibland så sjukt långt i från och ensam. Exakt det jag känner just den här sekunden. Jag kan ha väldigt mycket folk runt omkring mig men innerst inne kan jag precis som många andra känna mig sorgsen någon gång. Det händer oss alla, jag vet.
Jag vet inte varför men oftast på nätterna när jag ska sova, trots att jag under dagen varit som gladast. Äcklig känsla. Hatar det. Någon som känner detsamma ?